unknow artist  Related Paintings of Anonymous :. | Allegory of Winter | Jan Pietersz Coen (1587-1629). Governor-General | Portrait of Duke Francis I of Pomerania on catafalque | Soldier | harpsichord |
Related Artists:
Agnes Goodsir
(18 June 1864, Portland, Victoria - 1939, France) was an Australian portrait painter who moved within lesbian circles in Paris in the 1920s and 1930s. Goodsir was one of eleven children born to David James Cook Goodsir, Commissioner of Customs at Melbourne, and Elizabeth Archer. Her early art training started with Arthur T. Woodward at the Bendigo School of Mines in the 1890s, and in 1899 some of her work was raffled in Bendigo to partly finance her study in Paris. The years following World War I saw a virtual exodus of Australian artists on a sort of Grand Tour to Paris, all intent on being part of the explosion of the arts taking place there. Painters like Rupert Bunny, Stella Bowen and Max Meldrum were drawn there by the appeal of the Left Bank. Others like Margaret Preston and Grace Crowley were inspired to develop in new directions by post-war Parisian art. Goodsir attended the Academie Delecluse, the Academie Julian and then the Academie Colarossi. From about 1912 she shuttled between London and Paris, but finally settled in Paris at 18 Rue de l'Odeon. Her constant companion was Rachel Dunn, depicted in several of her paintings, such as The Chinese Skirt 1933, Girl with Cigarette 1925, The Letter 1926 and Morning Tea 1925. Her work was acclaimed and exhibited at the New Salon, the Salon des Independants, and the Societe Nationale des Beaux Arts in Paris as well as at the Royal Academy and the Royal Institute in London. On a short visit to Australia in 1927 she exhibited at the Macquarie Galleries in Sydney and the Fine Arts Gallery in Melbourne. In 1938 four of her oils were shown at the sesquicentennial exhibition at the NSW National Art Gallery. On her death in 1939, her paintings were left to her companion Rachel Dunn, who sent some 40 to Agnes's family in Australia and others to Australian galleries.
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
Federico de Madrazo y Kuntz
1815-1894 Spanish Federico de Madrazo y Kuntz Gallery Born in Rome, he was the son of the painter Madrazo y Agudo (1781-1859), and received his first instruction from his father. While still attending the classes at the Royal Academy of San Fernando, he painted his first picture, The Resurrection of Christ (1829), which was purchased by Queen Christina. Not long afterwards he painted Achilles in his Tent, and subsequently presented to the Academy The Continence of Scipio, which secured him admission as a member "for merit". While decorating the palace of Vista Alegre he took up portraiture. In 1852 he went to Paris, where he studied under Franz Winterhalter, and painted portraits of Baron Taylor and Ingres. In 1837 he was commissioned to produce a picture for the gallery at Versailles, and painted "Godfrey de Bouillon proclaimed King of Jerusalem". The artist then went to Rome, where he worked at various subjects, sacred and profane. Then he painted Maria Christina in the Dress of a Nun by the Bedside of Ferdinand III (1843), Queen Isabella, The Duchess of Medina-Coeli, and The Countess de Vilches (1845-1847), besides a number of portraits of the Spanish aristocracy, some of which were sent to the exhibition of 1855. He received the Legion of Honour in 1846. He was made a corresponding member of the Paris Academy of Fine Arts on 10 December 1853, and in 1873, on the death of Schnorr, the painter, he was chosen foreign member. After his father's death he succeeded him as director of the Museo del Prado and president of the Academy of San Fernando. He originated in Spain the production of art reviews and journals, such as El Artiste, El Renacimiento, and El Semanario pintoresco. He died at Madrid in 1894.